I Vårbrytningen

avlor på väggarna, till och med en gammal flamländare av känt namn; ett vackert bibliotek, ett dyrbart mikroskop och ett staffli.

Fastän gammal skolkamrat mottogs man av den tjugofyraåriga misantropen med en konventionell artighet, blandad med misstroende och ovilja.

-- Förlåt att jag frågar, men har du galoscher? Får jag besvära bror att torka av sig i tamburen, det är nyskurat och...

Det var alltid nyskurat!

Han tog fram en cigarrlåda.

-- Tack, röker du inte själv?

-- Nej, aldrig!

-- Å! Men då skall inte jag förstöra dina gardiner!

-- Gör ingenting, du kommer inte hit för att röka.

-- Du är bitter.

-- Ånej! Jag erinrar mig, förlåt mitt propos, min första termin. Jag kände mig ensam en gång och bad några gamla vänner från skolan hem en kväll för att dricka ett